 |
|
ett öppet brev till de arkeologer som deltar i:
konferensen för utvärderandet av resultaten av räddningsaktioner i Bolaghi Gorge (20 januari 2007)
Sedan etablerandet av den Internationella kommittén för räddandet av arkeologiska platser på Pasargad slätten för mindre än 2 år sedan har vi kontinuerligt läst nyheter och rapporter om era spännande utgrävningar och upptäckter. Detta arbete som ni bedriver har presenterats på vår hemsida och i nyhetsbrev till hundratals intresserade personer runt jorden. Följaktligen är era namn kända och respekterade av många människor som älskar historiska och kulturella kvarlevor från det förflutna. Vi har följt er steg för steg med stort hopp och omsorg. Vi är alla väl medvetna om att ni gjort allt som står i er makt för att bevara the arkeologiska platserna vid Bolaghi Gorge.
Icke desto mindre ter det sig för oss som om denna konferens innebär en avslutning av ert 2-åriga arbete och sannolikt att organisationen för kulturminnesmärken avser att få ert godkännande för "räddningsplanen" och med detta samtycke fylla Sivan-dammen.
Det finns ingen anledning att påminna er om betydelsen av Bolaghi Gorge. Ni känner till alla dessa arkeologiska skatter som finns gömda på dessa platser bättre än någon annan. Ni vet vilka skatter som går förlorade när dammen väl har fyllts. Även om allt som ligger där ännu inte är känt, är ni väl medvetna om att de väntar på att upptäckas - precis som de skatter ni inte kände till men uppdagat under de senaste 2 åren.
Vi vet att 'räddningsaktionen' egentligen endast syftar till att samla så mycket information om innehållet i dessa platser i Bolaghi Gorge utan att göra något för att faktiskt rädda det. Vi vet att ni samlat denna information och fullgjort detta arbete utifrån er bästa förmåga. Men ni är säkerligen medvetna om att informationsinsamling inte kan ersätta det faktiska bevarandet av dessa utsatta platser och att den information som samlats endast utgör en bråkdel av allt som skulle kunna gå att veta om dessa fynd på randen av utplåning. Därför kommer fyllandet av dammen att förstöra både de upptäckta och ännu förborgade skatterna.
Ert arbete berör mer än bara jord, trä och sten. Ni vet att insatsen utgörs av en stor del av det iranska folkets kulturella arv och identitet och många ledtrådar om denna befolkning under antiken. Även om vi naivt skulle inbilla oss att Cyrus den Stores mausoleum inte hotas av dammen, är det uppenbart att dränkandet av Bolaghi Gorge och delar av Pasargad slätten inte utgör ett så litet slag mot det iranska, kanske till och med världens, kultur och historia. Tycker ni verkligen att en damm, som enligt många experter inte utgör något mervärde för det lokala jordbruket och har negativa miljökonsekvenser, har ett sådant värde att vi bör offra en stor del av mänsklighetens kulturarv för dess skull?
Tusentals hederliga människor runt om i världen, som är oroade över dessa arkeologiska platsers öde, förväntar sig av er att ni, för att rädda dessa platser, lägger alla sannolikhetskalkyler åt sidan och förklarar för de ansvariga myndigheterna med ett klart och otvetydigt språk att de måste upphöra med detta förfärliga projekt.
Människor ställs sällan inför så ödesmättade val i sina dagliga liv och är sällan förlänade auktoriteten att bestämma över bevarandet eller utplånandet av en del av mänsklighetens historia och kultur. Ni står nu inför detta val.
Det är vår uppriktiga förhoppning att era namn förblir ärbara för många kommande generationer.